Gud jag sitter och läser en blogg som jag råkade hitta på facebook om några tjejer som saknar sin kompis som har dött. Och jag ska inte ljuga, jag är jävligt känslig för sånt här. Så känslig så att jag inte kan hålla tillbaka tårarna. Jag tänker bara hur det skulle vara om jag var i den sisten. Om jag skulle förlora en vän eller en familjemedlem så skulle det vara det värsta som kan hända. Om någon i min närhet eller som jag känner skulle dö så vet jag helt ärligt inte om jag skulle orka med det. För dom som det drabbar måste jag bara säga ni är så jävla starka som orkar börja om! Som tar tag i livet igen och lever det för dom som ni förlorat. Så ta vara på varje dag med dom ni älskar. Lev varje dag som om det vore er sista.